MATILDA DAHLGREN

 

Igår när Pancakes kom in efter en heldag utomhus så gick han direkt och la sig, normalt springer han alltid upp och äter först, men jag tänkte inte på mycket på det. Sen efter ett tag satte jag mig ner för att klappa honom och jag kom då åt hans framben och han började direkt skrika. Då kände jag att hela hans vänster fram är super svullet, typ dubbelt så tjockt som normalt. Min första tanke var ormbett, vet ej varför, men har för mig att man blir svullen då. Så jag ringer i alla fall till mamma och när hon kom hem så kollade vi lite på benet. Vi ringde till Strömsholm flera gånger för att fråga frågor och lite så. Han hade så himla ont så det slutade i alla fall med att vi hoppade in i bilen och åkte till Strömsholm. Vi var väl framme där någon gång mellan halv åtta, åtta. Vi satte oss i väntrummet och väntade och väntade och väntade och väntade. Till slut, när klockan var ungefär elva, så fick vi träffa en veterinär. Hon undersökte honom och allt såg okej ut tyckte hon, men hon konstaterade att det med största sannolikhet var ett ormbett. Vi bestämde oss för att han fick sova kvar där under natten, så någon som vet vad de håller på med kan hålla lite koll på honom. De tog lite prover och så då giftet, i värsta fall (inte så vanligt) kan skada njurar och levern, vilket kan resultera i att katten inte lever lika länge som den skulle gjort.

Allt verkade bra en sålänge så vi hämtade hem honom idag igen. Han är inte alls lika öm i benet som innan, vilket är skönt så man inte behöver vara lika rädd att man ska göra illa honom. Vi skulle åka tillbaka med honom om ca två veckor för att ta lite fler prover och se om det blivit någon skillnad i hans värden, och det hoppas vi att det inte har blivit. Vi kom hem runt halv ett och jag låg i sängen vid ett, så man kan ju säga att jag var lagom pigg imorse, haha. Men det är skönt att ha honom hemma i alla fall och att han mår bra trots allt!